fredag 24 mars 2017

Monte Gordo - Odoleite Bergspasset och en japan

Hur man än vrider och vänder på det hela så är alltid upp upp och ner ner, men i omvänd ordning på det här traditionsenliga höjdararrangemanget+en asiatisk portugis.

Dag 5
Upp och hoppa den här morgonen med nästan 150 personer som skall utmana berget vid Odoleite på olika sträckor och stigar/vägar som alla bär uppåt och sen så småningom till caféet. (Sen finns det en väg hem efteråt på 28km som extra utmaning för den som vill)

Så vad väntar här då?! Jo, en 10km sträcka eller en 14km sträcka som får en att fundera på hur seg kan en uppförsbacke vara egentligen??!
Ungefär halvvägs på uppförsmotan och 2 långsamma km visar pulsklockan en siffra som är minst sagt hög. Andhämtningsfrekvensen är också av modell högre och det är dags att gå nån minut eller två.
Nä, nu måste jag trava på igen och se där, den berömda "andra andningsfasen" kickar igång och jag kan lunka på uppåt toppen i maklig fart. Finner en mediativ tanke att vatten hägrar däruppe bara jag inte lockas att stanna innan. 

Efter toppen är det bara plusfaktorer med böljande natur och fauna som gör resan lätt, och så plötsligt uppenbarar sig byn långt därnere som en skimrande vit uppenbarelse, så nära "runners high" man kan komma tror jag.
Några irrande svängar och skällande hundar senare är man på plats för kaffe och äppelkaka på caféet. Riktigt gott och välförtjänt!

Av någon anledning har jag (alltid;) sagt att jag "kanske" ska springa hem efteråt, men på plats inser jag att det nog inte är min grej. 
Får vara mer än nöjd med de där 14km som tar energi men också ger en hel del boost tillbaka hela dagen.
    Bäst att ta fotot innan bergslöpningen, när man är "lite" fräsch?!?;)

Dag 6
Börjar känna en antydan till nån sorts trötthet, men det är nog bara inbillning. 
Morgonjogg som sig bör på en strand som är perfekt platt och sol som alltid värmer en morgonfrusen kropp.

Blir sen övertalad att ta ett Kettlebellpass, där en riktig holmgång väntar med vikterna. Tror det blev oavgjort mellan dom och mig. Hängde på repen i 12:e ronden/intervallen, men blev räddad av gonggongen.
    Ryssklot för järnhälsa?!?!

Till kvällningen var vi några stycken som gick på "japanen" och beställde och åt ett 20-tal smårätter, tills vi inte orkade peka mer på bildmenyrätterna!
Sköljde ner det hela med en liten sväng och lite maltdryck på Nox där resten av Springtimegänget dök upp efter sin middag.

Nä, dags att runda av en härlig vecka där löpningen funkat rätt hyfsat trots att knät inte gnällt allt för mycket. 
Nästa år MG igen??! Oddset är ganska lågt på att man hamnar här och äter tonfisk, springer, lämnar avtryck i sand, vaknar av morgonsol och gladeligen får träningsvärk precis överallt, igen!!:)

    Morgonsol i MG
    Run repeat Run x9

Timetravel Monte Gordo - Ayamonte

Hur lätt är det att få en timme till att försvinna och komma tillbaka, och varför finns det ingen gel på rummet?!?

Dag 2

Börjar känna en viss antydan till lite muskelmättnad, eller rättare sagt "är inget vidare preparerad eller förberedd på att träna flera dagar på raken". Har en aning svårt att ta det lite lugnt och sålla bland passen som TSM och Springtime erbjuder. Men nu försöker jag åtminstone fokusera på löppassen och vara nöjd med det. Kan ett eller annat pass med styrka och rörlighet smyga sig in, så är det bara på plussidan.

Ok, löpning är det som gäller för dagen och det där tröskelpassminnet som jag med svett, kyla och hällregn tog mig igenom för 2 år sen. Det var med TSM 3:30 gruppen som vi kämpa med blåst-regn och där energidepåer signalerade ilsket rött under lång tid. Blev hårtorksuppvärmning av skor och ett hett bad efteråt som belöning, väl behövligt!!!
Men nu, fint väder och en behaglig temperatur som sopade bort det där gamla minnet av slit från förra gången.
Tog det säkra före det osäkra och la mig i en lagom tempogrupp, 4:00-gruppen (inte min/km utan måltid marathon!), som passar min lilla kondis som finns i min kropp för tillfället. Det var lite småputtrigt tempo med många pauser och gott om tid att njuta av diverse vyer längs med vägen via Castro Marim. 
Hem kom vi utan missöden eller borttappade löparen men med tappade kalorier i massor!
    Tröskellöpare på trappan
Just det, glömde att nämna att ett sandigt pass på stranden averkades bland diverse gummiband och TRX-band på förmiddagen också. 
Hann dessutom göra ett passivt pass bredvid "plankan";)
    Passiv rehabträning

Kvällspasset bestod av Szalkais obligatoriska historia om sig själv, nä så var det ju inte! Istället tog han sitt andra alternativ med sina tidigare träningsadepters träningsupplägg. Summan av kardemumman var att vägen till målet är individuellt och inget träningsschema är det andra likt.
Alltså, jag kör på med min minst sagt splittrade form av spontanträning och hoppas på det bästa;)

Dag 3

Nu kommer favoriten Stadiondagen och kortintervaller med lite härligt sviktande tartan, härligt!!! Trögstartad med luftbrist och andningsfrekvens modell högre på det fyra första intervallerna (som vanligt:). Men på något sätt kommer den där berömda "andra andningen" väl till pass på efterföljande tjurrusningar med lite extra syresaldo på slutradens konto.
Lätt joggar man man tillbaka till hotellet och känner sig lyckligt nöjd med sig själv. 
    Intervallnöjdhet på stadion

Dag 4

Morgonjogg på en perfekt platt "ebbad" beach startar upp en morgonseg kropp.
Frukost och sen e viva Espania! Promenix till Vila Real och en missad färja som vanligt! Ok då får man väl fika lite. Den gamla båten stånkar på till den lilla vita staden Ayamonte. Där får absolut inte den obligatoriska  calamares tapasen hoppas över, men däremot en timme som försvinner och kommer tillbaka i Portugal. 

    Vidvinkelseende reflektioner i Ayamonte

Har inget riktigt svar på vart den där timmen håller hus, men nånstans i floden kan den mycket väl härbärgera undanskymd i det fördolda.
Vädret lite växlande men solen kikar fram lite här och där.
    Lätt att leva på en lite luggsliten färja över floden Guadiana

Hemma igen på hotellrummet där jag saknat duschgel och därför skrev en liten snäll lapp om "lite" påfyllning tack! Fick så jag teg......!;)
    Gelfrossa

Imorrn bergspasset......

tisdag 21 mars 2017

Alt Ctrl Del - Restart Monte Gordo

Efter att bloggen somnat in och gått i ide som en blåbärsstinn brunbjörn förra året, är det då dags att väcka liv i den och mig ur en längre tids törnrosasömn(typ 1år).

Dag 0 Monte Gordo 
Äntligen var man då på väg till ett favoritresmål för optimal laddning av det mentala och det som kroppen mest behöver, dvs sol, träning, vila och god mat med likasinnade.
Landade och blev snabbt transfererad till ett soldränkt Praia de Monte Gordo, med en första anhalt för lunch på Augustinos strandcafe. Tonfisken var som alltid färskare än färsk och med rätt mängd vitlök.

     Strandparasollsperfektion

Lite löpning sen ut/in till pinjeskogen för att damma av reströttheten och känna av energinivån som är lite låg efter en lång dags resande. Benen var glada att slippa övertäckning av tjocka klädlager som tyngt i vinter. Inte för att det varit nån sorts frekvens av träning senaste året, men kortbrallor och linne är aldrig fel som bästa alternativl!:)

På kvällningen dök resten av Springtimeresenärerna upp. Idel bekanta ansikten som blivit bitna av det här stället och återkommer år efter år. Precis som jag. 
Dag 1 
Ja men då så, händelsen som aldrig existerat eller fungerat för min kropp, morgonlöpning!!!
07:30 på beachen där ebben skapar ett perfekt underlag för fötter med motsol som energikälla.
På vägen tillbaka efter vågskvalp och en snäckrik (+en och annan manet) sandstrand, blir (räddnings) plankan och lite rörelseträning en påminnelse om stelhetens nyanser i min kropp. Finns lite att jobba på där!
     Motsolslöpning på Praia Monte Gordo

Frukosten blir sen den stora belöningen för morgonbestyret. Allt går ned med god aptit och den gudomligt goda färskpressade juicen är värt all väntan i världen.
Lite vila, lunch och fika på det så är man redo för Body Strength med sjg/fysioterapeut Åsa på stranden. Svett, sand mellan tår och öron för garanterad träningsvärk i gluteerna blev resultatet.
Sen fick jag för mig att springa lite solo, men det var rätt segt, trots ett kort stopp för att slå sig i slang med tre skånetöser, Sara Anna o Angelica. 
    Pinjeskogspaus

Avslutade dagen med mingel i baren och snack om träningsklockor, lopp och tankar om hur mycket eller lite ska man träna egentligen!? Somnade gott kl 21:30!(pensionärsvarning:)
Imorgon blir det......otippat löpning;)
    Fotsulseufori