Tunnelloppet Tunnel Run Stockholm

Jippo, jippi eller Japp!?? Ja det blev lite av varje, men med lite variation av de tre J:na...

Det var med lite funderingar surrande som bålgetingar man traskade iväg från Östermalms IP. Hur i all världen ska vi 42 000 få plats. Hade dock oroat mig i onödan visade det sig. Slussades in i startfållan som boskap på drift, eller som en kompis beskrev det, "ser ju ut som världens största förskoleklass är ute och går/vallas":)

Förskoleslussen

Väl framme i starttunneln hade tydligen min strategi att komma långt fram gjort att jag hamnade i gruppen före!!;) Hade bara en amerikansk fotbollsspelare före mig, så jag sansade mig o värmde upp med resten av grupp 7.

Stoppklossen

Härligt, nu var det bara att springa på i full rulle med fritt fält framför mig. Så det gick lite väl galet fort första biten. Hejda mig lagom till första motlutan som skulle repriseras några gånger till under loppet.

Fri fart framåt!

Första installationen av blå flytande slingor

Efter första ljusinstallationen var det bara att springa på till nästa. Kilometrarna rullade på och effekterna likaså. Det var lite delfiner och vinterlandskap med julgranar och snöfall(höll andan där för att slippa suga i mig för mycket konstgjord snö;-). Det var faktist med lite nyfikenhet man sprang framåt för att se vad som skull dyka upp härnäst.

Tunneltemperaturen var mild förutom vid ett par vändpunkter utom som det ruggade till sig, ville bara in i tunneln o värmen igen. Nu var det sub45 som gällde och det kändes som ett helt realtistiskt mål då det flöt på trots tuffa sega motlut. Hade ingen klocka men kroppstemposensorn kände nån sorts 4:30/km-känsla.

Hoppsan nu var det visst bara 1km kvar och snart dök målet upp och det var kallt värre där ute.

En foliefilt, goodiebag och en juice fick man i mål. 

Ja just det, hitta en liten kexchoklad där i påsen också+syltburk??

I mål:)

Nu blev det snabbpromenad till Östermalms IP:s varma omklädningsrum, skönt!! 

Hittade några jobbkompisar, Anna och Marie, som anslöt för obligatorisk fika på "maratonfiket" nere i Stadions t-bana, och eftersnack om loppet förstås. Alla nöjda och glada.

Så det blev inget kaos, jippi:-), och ingen Japp men en kexchoklad:-) på ett Jippolopp som faktist blev väldigt trevligt:-))

Nu undrar jag bara, är det någon lång bro på G som man kan springa ett lopp på??....;-) jag är med!!!

Ich bin ein berliner marathonläufer

Om Kennedy hade sprungit maran hade han sagt rubrikens citat, men då fanns knappt ordet marathon och presidenten var nog inte i så vidare värst form ändå för att springa.

Här en rapport från en ickepresident om Berlin Marathon.

Berlin fly high

Så var det då dags för landning på Tegel och ett nytt kapitel skulle skrivas i min löpdagbok. 

Iväg direkt till Kurfürstendamm och slänga in väskan, för att därefter hämta nummerlapp på mässan. Med u-bahn tog man sig till den gamla flygplatsen där det var stort!!!! Jag gick nog säkert ett par km därinne kändes det som. Träffade Abbe från TSM/Monte Gordo som jobbade vid Sthlm-marans monter. Han lovade dessutom att heja på under loppet, vilket han gjorde med en svensk flagga!:-)

En av tusen montrar(Abbe lockar löpare till maran o ultramaran)

Nä, här kan man ju inte gå och dra för då kommer man aldrig hem igen. Snabb transport igen till hotellet för att sen slinka in hos en italienare för pastaladdning, gott.

Sov sisådär och var uppe med tuppen kl 6 för frukostbuffé. Det var så himla gott och helt solo var man, så "allt" gick ner för framtida sparkapital av energi, dvs mkt våfflor med sylt( hade även fuskladdat med chips kvällen innan;)

Iväg med kära pålitliga u-bahn igen vid 7:15 tiden till Friedrichstrasse där ett lämmeltåg av löpare gick till Reichstag Berlin.

Härligt sval och solig morgon som värmde mer och mer så småningom. In med klädpåsen och iväg till starten. Hade hamnat i en grupp G som var långt bak så jag misstänkte att det skulle bli trångt, o det blev det (40 0012 anmälda!). Första 10-15km gick som en segelkryssning i motvind, zickzack. Publiken var entusiastiska fr km 1 ända in i mål och orkestrarna löste av varandra nästan varje km, mkt trummor var det som manade fram löparna. 

Jag hade glömt klockan hemma så jag hade ingen aning om hur farten var förutom att jag sprang förbi väldigt många. Hmm, det kanske går för fort??! Strunt samma, mina krämpor hölls i schack av adrenalin och publiktjoande. 

Jag var förberedd på att krafterna inte skulle räcka pga sjukdom och alldeles för få långpass. Men att det skulle slå till så hårt och så tidigt var en mindre angenäm överraskning! 

Vad hände, jo, vid ungefär 30km börja ben och kropp inte komma överens med min hjärna om fin teknisk löpning. Magmuskler, höftböjare, ljumskar och vader började kännas rejält.

Samtidigt börja jag uppleva de breda gatorna som extremt långa och raka, med avsaknad av km-markeringar. Psyket fick sig en rejäl snyting när så km-markeringarna dök upp, men det kändes ju som en evighet mellan dom.

Ordet "bryta" dök upp i mitt ena öra, samtidigt som en röst i det andra örat sa "finns inte på kartan"! 

Så där höll det på sen i ungefär 12195 meter, en evig kamp som bara avbröts med tröst i i form av te/vatten/sportdryck vid vätskestationerna. 

Ok, sätt nu ena benet framför det andra så kommer det att gå, tänk på medaljen och "finishertröjan" i mål( tröjan hade jag köpt i förväg;-/)

Men så helt plötsligt måste de förhatliga km-markeringarna ha försvunnit, för nu klampade jag över 40 km tidtagningen. Börjar skymta Brandenburger Tor och höra publikens vrål, och där som en uppenbarelse, monumentet som jag inte sett sen forbollsvm 2006 tornade upp sig över en som hjälpande hand. Sen var det i och för sig ca 200m kvar till, men då svämma adrenalinet över i ren lycka.

Jag klarade det!! Tiden? ingen aning då, och det spelade ingen som helst roll! 

Nu var man i mål och så även min marathonkompis Monica från TSM-klubben.

Nöjda "3:40+/på ett ungefär;)" berlinmaratonlöpare med riksdagen i bakgrunden.

Jaha vad gör man nu då?!? Sista Berlinmaran?!? Definitivt ja igår, idag nja, i övermorgon har man väl anmält sig till 2015 och sitter på flyget igen till Berlin nästa sensommar;-)

Schnygg medalj!

Ett rent och skärt nöje bland flamingos på Söders höjder

    Skärt, rosa eller anglosaxiskt pink             

    rätt och slätt. En ren och skär 

    betraktelse av Midnattsloppet 2014

Så var det då dags igen för min nionde? löpsväng runt Söder(tappat räkningen, kan vara 8 eller 10 också) Strunt samma, det är lika kul, stökigt och jobbigt som vanligt, nu drygt 42000 på startlinjen!!!

Här kommer en kort och klinisk anamnes av min tävlingsdiagnos och dess symtom. 

När började det?: jag tror det startade vid 21:20 tiden på kvällen. 

Var någonstans var Du då?: på Ringvägen i startgrupp 1C bland många andra med samma symtom. 

Hur började det?: med att man skulle svära löpareden och sjunga Kentas "idag är jag stark"! Sen hördes en startknall!

Beskriv förloppet: hög puls från start som blev maxpuls vid Sofia kyrka och Mosebacke. Snabba första 2km som sen blev lite trögare för att sen lätta vid 9km. Fick lätt trängselfobi och refugnoja som kom och gick. 

När var det som värst?: uppför ljusväggen strax före och mot Sofia kyrka. Trött innan värsta backen! inte så bra, och efter målgång..;(

När jag upptäckte att jag inte hade nån torr tröja att byta om med. 

Och bäst?: efter Mosebacke ned mot Götgatans publikhav där man fick sträcka på benen:), och efter målgång:) Zinkensdamms T-bana o kemtvätt;)

Dina förväntningar/mål?!: sub 45 gick ju bra, men med lite för knapp marginal kanske. 

Hjälpmedel: garmin 205, saucony kinvara 3 

Planering: lite tempo och intervaller skulle inte skada. Nästa stopp Berlin och Hässelby!:-)

Claes vs hettan

Vad gör jag här i 26 gradig värme och en obarmhärtig sol som inte visar någon nåd någonstans på Lidingö!? Ska hettan vinna på TKO!?.

Har inget bra svar, bara en massa funderingar som flyter omkring i min överstekta hjärnbark, medans ena foten sätts i framför den andra i en monoton sirapssymfoni. 

Det var visst en himla lång tid sen jag senast blogga, men mkt har kommit emellan. Jobb, maratonträning och tävling, och sen blev fotbolls-VM en uppslukande tidsfaktor med sena kvällar (förlängningar och straffar).

Löpningen har tuffat på efter Stockholm Marathon som blev mitt bästa någonsin(3:37:33). Kunde inte ha lagt upp loppet så mycket bättre eller sprungit snabbare heller. Den efterhängsna knäskadan gjorde inget större väsen av sig och tur var väl att min kära kinesiotape gjorde sitt jobb.

Men nu tillbaka till den stora matchen mellan mig och dagens hetta. Var lite tveksam till att ge mig ut på långrunda, men tänkte väl att lite värme skadar väl inte....eller?!

Hur som helst iväg bar det mot Lidingö med "lite" vatten och energigel. Tänkte väl att man kan ju tanka upp på macken i värsta fall. Bestämde?!...att pulsen fick ligga o puttra på 130 och det var ju inget problem...i början ja! Men sen, efter att ha svalkats av den sköna brisen på Lidingöbron kom backarna upp mot Lidingö golfklubb, pust och stön, där tjonga pulsen upp i 145. 

Fick stor lust att sätta mig på en bänk vid ett par 3 hål med fin vy, men jag stånkade vidare.

Nu vid ca 15km börja det bli riktigt hett och jakten efter skugga gick inget vidare. Som en hägring dök då min mack upp där jag stoppade in huvudet i vatten/pumpskåpet och skruva på kranen för fullt. De som stod och tankade skakade lite lätt på huvudena och log lite rått åt mig(de tänkte väl galning!!).

Så där ja, kall om huvudet och löpningen gick vidare, men nu börja det bli riktigt tungt, nä korrigerar till jävligt jobbigt. Typ gå/stanna läge. Men envis som man är sprang man på, om nu "något" långsammare. Visste av erfarenhet från tidigare varma rundor att nu är man på gränsen till överhettning och det gav pulsen ett kvitto på. Kom inte under 150 hur långsamt jag än sprang. Men att börja gå existerar inte på min karta. 

Ok, bara 2km kvar till mina planerade 23km och nu börjar man småfrysa , då vet man att nu är det inte mycket kvar av kroppen att hämta in till energi. Kommer till den förhatliga passagen vid Ålkistan där luften alltid står still och bilarnas avgaser trängs med diverse cyklister. Stapplar vidare i slowmotion.

Äntligen hemma vid Bergshamra!!! Slänger mig på en bänk raklång och skickar av mig skorna i diverse riktningar. Hjärnan kokar men så kommer en liten vindfläkt som får en att kvickna till igen och känna sig nöjd. Upp till balkongen sen och en dubbel iskall Resorb.

Vem vann då?!? Jag eller hettan? Får nog vika ned mig och erkänna att hettan hade mig mot repen men att jag reste mig på nio. Returmatch, ja gärna. Är väl lika punchig som en gammal envis boxare men har förhoppningsvis inga bestående hjärnskador, hoppas jag!;-)

    3 uttryck av ren och skär trötthet/utmattning

Kungsholmen Runt x2 + 1 mord

Brrr, ingen vidare start på uppladdning inför lördagens halvmara. Ekot rapporterade på morgonen om att ett mord* skett i Rålambshovsparken under natten och polisen spärrat av området. Somna om eller inte?. 

Låg istället och funderade på löpning och ond bråd död i filmerna Maratonmannen med Dustin Hoffman(kanonbra trots ruggig tandläkare:-{!!) och Stockholm Marathon/Terroristerna av Sjöwall-Wahlöö med Gösta Ekman som Martin Beck. (*mord blev senare rubricerat som dödsfall av polisen! men hemskt ändå). 

    Ruggigt spännande!

Nä, dags och vakna upp, och ingen uppdatering om inställt på KR:s hemsida, så det var bara att hitta lämpliga kläder och ge sig ut i regnet.

Väl på plats stod man o kura under bron för att slippa bli blöt. Hade tur som råkade på två löparkompisar från Monte Gordo resan, så där gick lite tid på snack om sol o värme i Portugal som värmde upp lite inombords:).

    Praia de Monte Gordo

Satte klockan i huvudet på att springa första 5k på 23min och 10k på 47min. Så blev det också utan att jag var överdrivet trött eller besvär fr mitt beryktade tejpade knä;). 

Kropp, hjärna och ben fick sen fri access till största möjliga flow resten av loppet. Som vanligt dök det upp folk i horisonten som sprungit om mig i början, så dom fick jag jaga ikapp och förbi. Bra drivmedel och x-tra energi att jaga medtävlare;)

Vid 16-17k insåg jag att PB:t höll på att ryka. Tänkte först nästan sakta ned för att inte persa med för mkt, men kroppsrytmen ville trumma på. 

Efter Fredhälls korta motlutor var det ett härlig schvung ned mot DN-skrapan. Sen kom den gamla vanliga luringen i tävlingar, man hör bokstavligen talat målgången. Så "spurten" kom lite för tidigt då hela Rålis runda var kvar. Strunt samma, trött ska man bli, och det blev jag. Tiden då? Jo en överraskande kapning av PB:t med 4 min! 1:38:24.

Drog i mig en kall Erdinger öl och en kanelbulle på två röda efter målgång av ren glädje! Gott!:)

Lagom var ordet för dagen! Lagom med folk, lagom löparvärme/kyla, lagom med Kungsholmen, lagom alkofri öl efter loppet, lagom fulsnygg medalj(men snygg blå t-shirt) och lagom nära hem med t-banan. 

    Studentmedalj och t-shirt

Arrangemanget var familjärt trivsamt och banan lättlöpt. Helt klart en persbana! Det här loppet blir garanterat inplanerat nästa år med, då med sol:-) 

En Maratonkväll på Nalen

Lycka är att ibland förlora sig totalt i musikens och rock&rollens drömvärld. I fredags var en sån stund man kommer att minnas för livet. Jag säger bara Dream Syndicate......dream on.....:)

Maratonträningen fick stå över igår för en skön kväll på Nalen. 

Började som sig bör på anrika Nalens restaurang, där kolhydratladdning inleddes med en klassisk Biff Rydberg och en o annan Wisby pilsner.
Mina rock&roll experter/vänner Gänger och Bobo är precis dom som man ska med sig på ett sånt här evenemang. Vi har väl avverkat ett och annat i musiksvängen de senaste 35 åren! Många konserter har det blivit genom åren. Hur många?!? Ingen aning, men siffran 1000 närmar sig nog snart!!?

   One of rock’s true heroes of the underground, Steve Wynn!

Så var det då dags för huvudakten Dream Syndicate efter att ett svenskt förband lagt en ljudmatta efter sig (helt ok, men lite lamt).
Tydligen var det 1986 de senast var här i Sverige, så förväntningarna och nyfikenheten var minst sagt monumental. Ibland så finns det band som hållit på alldeles för länge (inga namn nämnda), så man var lite orolig. Skulle de låta och vara lika bra som då?!? Svar:JA!!!!:-)
Med Steve Wynns som frontfigur och leadsångare lyfte Nalen till sfäriska höjder som inte har upplevts innanför dessa väggar sen 50-talet! 

Grymma låtar och texter och ett grymt samspelt band, levererad "riktiga" pärlor som sken ikapp med allas våra smilgropar. Jason Victors rundgångsöverstyrande gitarr var fenomenalt läcker!

   Jason Victors guitar goes wild!

Det här kommer man att leva på länge framöver.....! 

Lyssna o njut....:-D 

http://open.spotify.com/album/7BX0q8VUWfEaPCK44im9dR

Hoppas att de hittar hit snart igen, men tills dess får man vänta in Television 1 aug på Stockholm 

Art&Music festival. Det blir nästa "får inte missas konsert":)

En nyans av gula och blå gummiband

    Gummisnoddstempo 

Placeboeffekter och värdeord är på tapeten lite varstans nu för tiden, men!..varför bryr jag mig om det egentligen!?!?

Tillbaka till december 2013 då mörkret är kompakt och snön lyser med sin frånvaro. Mitt knä har precis debuterat som min värsta fiende, visar det sig en längre tid framöver. Vad göra?! Lite hokus pokus kanske?!

Min sjukgymnastkollega med isländska kopplingar kommer med sin årliga last av grejer fr ett isländskt flygbolag där det bland annat finns några sk energi/balansband med holgrafiska egenskaper...jojo mkt ska man höra. Nu råkar ju jag också vara inbiten golfare och sett eliten ha dom där banden på sig för bättre karma/balans. Ähh, vad sjutton, det skadar väl inte att testa det för knäproblem också. Funka det? Nä!!, men jag ska prova den för golfen senare i vår;-) hihi! (läste sen att alla som köpt den i Australien fått pengarna tillbaka:)) nåja, den var nästa gratis. 

Springtimes gula band har dock rent magiska egenskaper!! "Minnesbildplaceboeffekten" är helt klart märkbar vid mulet och kallt väder, värmen sprider sig fr det lilla gula bandet;)

Kommer faktist ihåg värdeorden också efter att L-G upplyste om det, Trygghet.Omtanke.Glädje.Aktivitet.:-D

Förresten, är det nån som kommer ihåg gummiflärpen som man hängde på bilen där bak för att undvika statisk elektricitet på 70-talet?! Tror inte min farsa köpte nån, men man såg dom på var o varannan bil under några år. Haha, det var verkligen en genialisk bluffide'. 

Imorrn blir det ett annat gummisnoddsfenomen, TSM långpass vid för långt bak placering i 3:45 gruppen. Kanske gula bandet har en antigummisnoddseffekt på lager;-) vi får se.....

Endorfindyningssvall från Praia de Monte Gordo

Hur fort går egentligen en arbetsvecka efter en träningsvecka?!? Ganska snabbt faktist när det fanns ett kul lopp att se fram emot, Premiärmilen vid stora skuggan.

    Pre PM
Hade träningsveckan i Portugal kanske nåt att leverera iform av lite raskare löpning vid den här tiden på året? Hade ingen aning faktist när jag och brorsan gick fr Bergshamra mot universitetet för att än en gång ställa sig på en startlinje bland många andra premiärlöpare. Vädergudarnas solsken värmde snabbt upp smilgroparna till en fin uppåtvinkel mot öronen.

Veckan hade annars börjat med en pigg söndagstur då resdammet raskt dammades av och en jobbig runda i torsdags på 15k då knäeländet var knivhuggsjobbig värre. Inget kul alls!;(
Men nu är det struntsamma för när det vankas tävling brukar adrenalineffekten flöda och smärtan glömmas bort.

Sprang så fort jag kunde o försökte mediativt drömma mig bort till Monte Gordos stränder samtidigt.

    Post PM

Roligast med den här dagen var nog ändå att jag träffa några av träningskompisarna fr Monte Gordo i målområdet:-) Jättekul att ha fått träffa alla dessa träningsglada förra veckan och nu fått ett litet nätverk i sociala medier att få positiva vibbar ifrån.

Efterdyningarna från Praia Monte Gordo kommer att svalla länge, och finnas i minnesbanken att ta fram i många lopp och träningsrundor framöver, under hela året!!(och nästa år tills det är dags för resa igen:))

    Praia de MG

Resumé Monte Gordo Portugal 2014

Så här kan man väl sammanfatta det hela, på ett ungefär sisådär..under en fantastisk träningsvecka mars 2014, i en by någonstans längs soliga Algarvekusten....

Solstrålande Springtimeledare

Pinjeskogsstigar

Runners World bästa träningskonnässörer 

Intressanta kvällsföreläsningar

Nox

Goa glada träningskompisar

Träningsframkallande lyckoendorfiner

Agostinhos tonfisk

Jogg på beachen

Mjukdelsbehandling av ömma muskler

   Morgonjogg på beachen

   "Leaders of the pack"

    Morgonjogg i pinjeskogen

    Bästa fisken på Agostinhos strandbar

   Rörelseträning a la Hasse

   Citrongodis i Spanien

   

   Ses nästa år.... igen!!😎

Det ska va gott att leva......

.....annars kan det kvitta!?

Eller är det här med träningsresor och multipla aktivitetspass rena galenskaparna?!?;)

Måste replikera den frågeställningen genast med en rask protest att galenskap är det inte!! Snarare så himla klokt o skönt när det finns ett så fantastiskt bra upplägg med träning OCH vila i harmoni. 

Springtime och Runners World människorna har verkligen hittat en mix där alla verkar trivas och skrattet alltid finns till hands. Så gött!:)

Har lite svårt att smälta allt som varit, men ska försöka återkomma med en mer sansad beskrivning lite senare.

Snart dags att knyta ihop träningssäcken o fara hemöver, med en massa nya erfarenheter och möten med härligt träningsglada människor.

Hej då (macken/monte gordo) för fint bränsle för framtida lopp o äventyr :-D

Bergis brant i Portugal

Bergsbyn. 

Med lite pirr i magen och förväntan vakna man av den vanliga solstrålen som leta sig in mellan draperierna på hotellrummet, tidigt torsdag morgon. 

På programmet stod det beryktade bergspasset. Den hade nästan fått en smått mytisk karaktär efter allt man hört under veckan. Variablerna var många att hålla reda på och fundera över: rätt riktning, rätt buss, rätt fart, gå el springa uppför, keps eller inte och vätskebälte.

Till slut löste sig allt ganska logiskt och naturligt. Valde att "bara" springa ca 15km i bergen vilket innebar keps på, låna ut vätskebältet till en mer behövande långdistanslöperska(15k+28k!! imponerande!) och springa efter alla andra o hoppas att man inte sprang vilse. 

För att göra en lång historia kort så var det jättevacker natur med långa motlut och branta nedförsbackar. Inte jättevarmt men tufft nog. Gick/småjogga nedför och sprang på hyfsat resten av stigarna. Hade gärna rullat på i 180 nedför men fick dra i handbromsen för knäts överlevnad.

Sen kom äntligen den trevliga lilla byn uppdykande bakom en bergknalle och målet för oss. Endorfinglädjerus av att se alla glada löpare/gångare vara i mål. 

Men gladast av alla var nog caféägaren som fick sälja kaffe, juice och glass i mängder till oss alla +100?! ?löpare!!!!! 

Han gillar nog bergspassen på torsdagar mest av alla tror jag, och småler åt oss "löptokiga" svenskar (o några norrmän) som springer frivilligt i värmen ;-D

Siesta i träningsMekka/training camp Portugal

Åhh vad det är skönt med siesta ibland:) En slappardag som "bara" innehöll en morgonjogg på 5km och en cykeltur till hamnen o färjan över till Spanien. 

Blev en god lunch med tonfisk, igen!!..på en liten taverna i den mysiga lilla spanska byn.  Kan inte få nog av grillad tonfisk som blivit min nya melodi;) 

Inbokad ikväll hos sjukgymnasten Maja för lite knäkonsultation/diskussion. Blir intressant att få råd/behandling fr andra sidan skranket!:)

Ikväll kommer Kjell-Erik Ståhl "Mr marathon" att ha en föreläsning!...kan troligtvis handla om marathon!!?!;-)

Hasta manana!

Vattenpass i Portugal

Behövs vattenpass?!...ibland kan man faktist undra när man ser den här stolpe in ut till poolen. Däremot vet vi nu att solen faktist kan spreta åt lite olika håll, enl snillen spekulerar i solstol!

Det var inte helt fel återhämtningsmiljö att slappa vid hotellpoolen efter dagens bragd. 

20 heta kilometer sprang 50 löpglada i 25 gradig temperatur. Som vanligt knappt ett moln när vår lilla 6-min/km grupp lämnade Monte Gordo för att färdas i eufori längs trottoarer i pittoresk by o hålla undan till vänster för motoriserade fordon(lång mening krävs för att beskriva en lång tur). 

Nåja, som vanligt är vi alltid lite för löpglada så farten låg på 5:37 tempo istället o det kändes på slutet i backe som var ovanligt brant för årstiden. 

Vårt vattenpass var spikrakt lokaliserad vid 12.5km, där drickalangning o påfyllning av våra uttorkade lekamen gjordes utan protester.

Nu är det återhämtning och aktiv vila viket innebär att göra så lite som möjligt resten av dagen. Inte dumt när allt finns inom en armlängds avstånd. På tal om armar så känns dom efter gårdagens Kettlebell pass. Inte en muskelfiber som kan komma undan när passen varieras för att inte kroppen skall slöa till.

Men nu....vila för morgondagen! Livet är gott att leva under spretiga solstrålar som hittar hud som 

Portugal rapport fr ett soligt sommarlov

"After Run/Walk" kan en kall Sangria vara himmelskt gott:)

Dag 2: 

Rapport fr ett oförskämt soligt Portugal. Väderprognosen tror jag är sol sol sol o lite sol, men ärligt talat har jag ingen aning:)

Började morgonen med en musselbeachjogg följt av lång god frukost. Sen var det ett roligt o tufft Pilatespass.
Upplagt lite senare för en himla skön lunch på stranden med god tonfisk, nä den var faktist helt suverän med trevligt springtimesällskap. Lite kaffe o sen en promenad o tankning av en 5 litersdunk med vatten.
Ok, vågar man på sig ett pass till?!??...ja vi kör lite Kettlebell också.
Nu rätt trött men mår toppen(knät finns där men håller sig hyfsat ändå)
Nu blir det snart middag o laddning inför morgondagens långpass där vi ska springa 20-25km hoppas jag:)?! Vi får se hur det går!!!

Nu föreläsning med LG Skoog (Umeå IK/Tyresötränare o löpguru:)

Portugal training camp

Dag 1. Äntligen kom man då till den dag och vecka som varit i ens tankar sen oktober!
Monte Gordo Portugal Training Camp med Springtime o Runners World, oj vad många namn o engelska varianter på träningstermer;) Summa kardemumma betyder det helt kort o gott....TRÄNING under maximal avkoppling o glädje;)
Nu är breddgraden nästan Sahara ,men jag fegade med heltightsbrallor ändå nu på morgonen. Sprang på en helt underbar strand kl 07:30 i med och motsol. De enda som sågs trotsa morgonsolen var musselplockare som vadade ute i vattnet.

Precis varit på ett infomöte om veckans späckade schema och fått massor med inspiration. Men....! tipset är att välja pass med måtta o lägga mkt vila också.. Bokat en sjukgymnast också, så att man kollegor emellan kanske kan få ett bra upplägg/behandling för mitt okynniga knä:)

Nä, nu måste jag "skynda" att vila;) innan lunch för att senare vara med på ett löpteknikpass och sen ett yogapass eller något annat, vem vet!??, ingen planering just nu, bara spontana knycker gäller.

Åh det är skönt när mitt Stockolm är gr....

Æ...grått!?!

Inte direkt att man nynna på Monica Z:as lilla pärla en sån här söndagsmorgon innan TSM löprundan!! Brunnsviken vy med många nyanser av gråskalan:/

Men med lite mental övertalning av hjärnans negativa tankar kom löparkläder och molnskorna på plats.

 

Väl på Sthlm stadion var iaf skidlöparna glada för sina spår runt runt. Tog plats i 3:45 gruppen som bara ville iväg snarast möjligt för att slippa tänka på det begynnande regnet. Dagens mål var en tur mot söder o Hammarby sjöstad, ca 21km(jippi, min favoritsträcka!). Peppar peppar, bara mitt elaka knä håller ihop nu bara!

Hamna mitt i den stora gruppen där dragspelseffekten kändes. Som tur var hade jag en rådig medlöperska som körde lite vilda västern löpning i stan för att komma långt fram i fältet, där ett jämnare tempo förhoppningsvis fanns?! Begreppet "vildhare" fick nu en betydelse;) så det var bara att hänga på till en fin plats i gruppen. 

I snöglopp o galopp över vattenpussar och isfläckar mötte vi glada fd öststatsmedborgare vid stadsgårdskajen. Dom titta förundrat o glatt på oss som vi vore galna, o det kanske vi är också, men glada ändå...!:D sen gick vägen längs Sjöstadens nya fina byggen o söder Mälarstrand via Slussen. 

En farthöjning vid 12-15k gick galant o sen var man tillbaka vid Stadiontrakten. Törstig o blöt som jag var sprinta jag ned vid Tekniska o köpte dricka o sen hem för pannkaksintag modell många. (Knät ok)

Snart.......blir Stockholm grönt!!!:) (alternativt en resa söderut kanske?!?🌞

Sex veckors rehab kräver färgglad tape

Äntligen våga jag mig ut med löpskorna igen efter en lååång rehabperiod. Hängde med Team Sthlm maratongänget på en snömoddig runda. Det var tufft o jag vek mig efter 13k o sprang hem till Bergshamra 3k till. 

Knäbekymmer (PFSS-syndrome) ska man nog ta det lite lugnt med!

Hade nog en något för intensiv träningsperiod med löpskolning i brant backe + lite testande av nya skor i november, så det blev knävecksömhet o senare diffus knäskålssmärta som tog knäcken på mig. 

Så december o början på januari har gått i rehabens excentriska rörelsebanors tecken, huvaligen vad tråkigt;)

Men nu är den färgglada kinesiotapen min bästa vän sen ett par veckor tillbaka o den verkar göra sitt jobb:) säkerligen en "viss" placeboeffekt också, men va fanken, så länge det funkar så. Får se hur man känner sig imorrn!?;-0

Tape it to shape it!:D