Upp som en sol........

o ned som en skadeskjuten kråka(pannkaka). Så kan man sammanfatta 2013 som träningsår. 

Det började riktigt bra med underhåll av löpningen trots snö och is. En cykelrulle gjorde debut som ett bra innekomplement för min nya snygga karbonScott. Svettigt, men med lite filmer gick det bra att trampa på. Sen kom vår och sommar med fina träningsrundor o en jättekul Vätternrunda trots tuff motvind första 11 milen. 

Sen var det bara att springa på under en superhärlig löparsommar o höst med PB:s tills för ett par veckor sen i början på december. Då helt plötsligt ridå, mörker o elände!;((

Vad in i helskotta är det som händer med mitt vänstra knä??! Vet inte ifall jag vill veta riktigt, men inte känns det något vidare bra, snarare okontrollerbart, gäckande obehaglig känsla. Typ ben mot ben gnissel med smärta i knäveck och knäskål.

Så nu blir det ofrivillig vila trots att en röst i mitt inre ropar SPRING!!! Tål knappt att se en löpare springa förbi mig när jag går sakta på promenad;)

Nä nu blir det dax att runda av klagosången o avsluta 2013 för att 2014 ska bli mitt bästa år! 

Bort med det onda o in med det friska tack, snälla tomten jag lovar att vara snäll!

Tack på förhand!

/SanktaCrow

Team Stockholm Marathon TSM

Stockholm Stadion 8 dec kl 10:00 (stadionklockan går fel;). 

Klart för start för söndagslångrundorna med 3:45 gruppen. Jag är redo efter att ha lämnat Bergshamra med förhoppningsvis lagom med kläder för -7 grader. Vi lättar iväg på en liten snirklig väg som är smal o hal. Underlaget är väl inte det bästa med is som första kontakt för sulorna. Som tur är har jag inga problem att tassa på med ospikade normalskor. Mizuno Elixir gör sitt jobb utan att göra något väsen av sig. Har ändå en back-up av en dubbad Madeleine som lovar att fånga upp mig ifall att jag slinter:)

Ut mot ett lite vintrigt södra Djurgården går färden i ett lugnt 5:50 prattempo. Kylan är snäll då tydligen klädkombinationen funkar bra o nya mjukisflaskan levererar vätska utan frystendenser:)

Får ändå trots det fina vintervädret lite längtan till varmare land. Å det blir det när nya året kommit in i mars! Närmare bestämt blir det en tränings/löparresa med Runners World till Portugal och Monte Gordo. Tänk stigar i pinjeträdskog, sandstrandslöpning, bergspass o en massa andra träningsalternativ! Att man redan nu drömmer om det är årets understatement!

Men men, först ska grundträningen göras med kvalitetspass o TSM-söndagarna. Det blir inga problem då Nike hjälper till med farten på onsdagskvällar o TSM fixar söndagarna:)

Sådärja, då kommer vi ut fr Gärdet och in mot Valhallavägens allé där Stadion skymtar i fjärran. En skön 15km runda blir en x-tra km då jag fortsätter mot Tekniska.

10 min senare är man hemma o laddar med kaffe,bulle o choklad som bästa återhämtningsdieten! :)

Glad o belåten får man sjunka ned i soffan för Vinterstudion o herrstafetten, perfekt!:D

Lära "gamla" hundar sitta o springa.

Nä, inte är man nåt koordinationsfenomen direkt, signalerar mina ben o en trött hjärna en kväll i Humleträdgården! Har precis avverkat ett Nike Run Sthlm pass med den eminenta ledarduon Clarén o Claesson o känner att jag får kvarsittning i löparskolan;-) 

En övning får mina elektriska impulser fr hjärna till benuppdrag att löpa amok. Det går bara inte!! Men det kanske är så att man är den där typen/hunden/hästen som är lite vissen i dressyr men en baddare på apportering. När visselpipan ljuder att nu är det intervalldags springer jag ystert som en ko som varit i ladan hela vintern o nu kommer ut på grönbete. Ge mig ett målsnöre där framme vid 5-10-22.1-42.2km så kommer jag alla gånger att springa för glatta livet:) 1-1 1/2-2-3 minutersintervall går bra det med!:)

Nåja, en vacker dag kommer jag också att kunna koordinera knäuppdrag med de andra löparna i Nike Run Club Sthlm och lukta på blommorna under korkeken i Humlan nästa vår(om det nu finns korkekar där?!?;-) jag ger inte upp!!.....än:D

Mörker o elände och Ingmar Bergmans sjunde inseglet

Nä, inte ska man klaga när det varit en så fantastiskt härlig höst. Och vintern då??? Var god dröj tack!! Lite snö får gärna komma så småningom, men inget blask utan torr knarrande minusgradssnö som man kan springa lätt på. Trailskorna får då vaskas fram ur gömmorna för säsongsdebut.

Nu funderar jag igen på det här med skor, en evig fundering, men har inget bra svar. Känner att jag skulle behöva lite dämpning igen för att skona rygg och höfter på långrundorna. Mina Saucony Triumph har gjort sitt för länge sen men det finns ju andra märken och modeller. Nike Freerun och Kinvara är lite för tuffa just nu för +15k.
Nu hoppas jag bli proffs på gamla dar så att man kan bli sponsrad kanske!? ;-) Vem vet, kanske det är någon snäll skotillverkare som hör bön om man ber till högre makter. A....?!

Mörker och elände vid Stora skuggan och Brunnsviken fixas i alla fall lätt med min glimrande pannlampa och reflexväxt. Man syns och man ser faktiskt var man sätter och inte sätter fötterna.

På tal om mörker så fick jag kommentaren att den här bilden, se nedan, påminde om en Ingemar Bergman film fr 60-talet typ Sjunde inseglet och en deppig Depeche Mode LP-konvolut fr 80-talet. Vilken mix!
Men jag blir bara glad, tack för fotorecensionen/reflektionen ;-D (Nu får den bli profilbild på FB)

Lycka är en funktionströja som är lime

Så blev man glad till slut efter några dagars hängighet! Ett litet vitt paket med mjukt färggrant innehåll anlände genom brevinkastet idag!:)

Från en kanonhelg och ett Hässelbylopp som gick på räls, åkte jag på årets första bakslag. 

Inte så konstigt kanske efter ett himla snörvlande och nysande från folk o fä på tunnelbana/pendeltåg. Armbågstricket som skydd för snuveriets spridning verkar inte vara vidare värst spritt. Men ok, jag får väl/måste hålla mig lugn ett tag. 

Men det är ju lättare sagt än gjort! Vill ju springa o träna nu, har inte tid med det här!!!

Det blir total kapitulation när man känner sig lite småfebrig o bihåletung i pannan. 

Lite inhandling av diverse grejer på hälsokosten efter jobbet idag o sen får det bli vila o sömn. 

Nu ska jag ladda mentalt för TSM-runoffen och vara glad för min nya LIME-gröna(vad annars;) funktionströja!!! Lime e livet!

Medaljens framsida är dess baksida

Så bidde det en medalj till, ganska snygg faktist!

Vad vore ett löplopp(heter det så?), cykellopp eller en skidlopp utan medalj!? Ganska trist tycker jag, men en del tycker att det är slöseri o slänger dom på direkten. Lite synd faktist för det är ändå nån sorts bevis man får för sin träning. Dom brukar få hänga uppe en stund för att så småningom hamna i medaljlådan till slut.

Vilken är då medaljernas medalj förutom OS- guld förstås;) Stockholmsmaran är ganska maffigt tung att hålla i handen efter loppet. Man tappar inte bort den så där i en handvändning. Den matchar bra tyngden att klara en mara med det slit man lagt ned. Den mjäkigaste är nog "en svensk klassiker-medaljen"!! Så mkt man tar sig igenom under ett år och så får man en liten pluttplåtbit;( Nä skärpning  Vansbro!

Den roligaste "medaljen" jag har är ingen medalj alls utan en startnummerväst i storslalom, som jag fick för ca 10 år sen i en tävling i Italien. Vadå väst o ingen medalj?!? Vad jag menar är att minnen och andra saker är lika mkt värda som en medalj ibland. Så var det där i Italien när jag upptäckte att veteranerna med Stenmark, Tomba o Co skulle ställa upp i samma uppvisningstävling som jag. Tror aldrig jag åkt så sakta nedför en pist nån gång, då man absolut inte ville köra ur o inte få hamna på samma resultatlista som "Stenis"! Skidvästen och resultatlistan blev min bästa medalj!( Ingemar på 2:a plats och jag på typ 54:e plats eller nåt;-)

Nä, nu ska jag känna mig nöjd med min Hässelbymedalj som nu är min PB medalj på 10k! 

Men jag skulle gärna åtminstone får känna på en OS eller VM guldmedalj nån gång, drömma kan man alltid:-)

Lugn och ro, ingen stress...

Borgvattnet nån gång på 60-talet

Tänk vad livet var okomplicerat och bekymmerslöst när man var liten. Det mesta var bara ett äventyr som bara väntade på att bli upptäckt. Funderande och blickande mot framtiden på en bergknalle i Jämtland verkade vara ganska skönt och kravlöst. Inga måsten, inga tider att passa. Allt gick att göra från kurragömma i lador och hässjor på sommaren till egentillverkade hoppbackar på vintern och tjuvåka scooter med grannungarna fast man inte fick!;)

Men det är väl inte försent ännu med att återvinna lugnet och börja upptäcka nya äventyr!, även om tiden rullat på.

Så.....nu lovar jag att det ska bli mer fri tid fr o m nu och att ett och annat nytt äventyr kommer farande fr o m 2014 och framåt......

Den där träningsresan ska absolut bli av, i vilken form vet jag inte, men nåt blir det garanterat! Det börjar redan spritta i ben o dagdrömmas om spännande cykelrundor och sköna löppass i främmande land.

Jag har redan börjat med att inte passa några tider över huvudtaget på måndagar, tidlöst klocklös får dagen börja när jag vill:) 

Nä, nu är det på tiden att man letar upp en knalle, funderar lite grann o gör nånting, eller sitter kvar en stund till o låter tankarna flyga fågelfritt iväg. 

Komprimerad löpning, punk och klassiskt

Skönt med kompression!:)

Ibland så kan man inte motstå att skaffa ett och annat från webben. Det blev ett par 2XU Elite Compression tights som sitter tajt utav bara den! Men det är ju också tanken. 

Kände mig grymt snabbt helt plötsligt, eller om det bara var medvinden på senaste löprundan;-) Ja placeboeffekt eller inte spelar ingen roll, bara det känns bra! 

Kompressionsstrumpor har iaf haft jättebra effekt för återhämtningen och känts skönt för stela vader.

Kompressionspunkparallellen är låten 12XU med bandet Wire. Pink Flag albumet har låtar på snitt/max 2 min! Där kan man snacka om kompression i sin renaste form(vers-refräng-vers-refräng.....slut), inget långdraget där inte. Om jag hade den musiken i lurarna skulle min löpfrekvens öka med 100 steg/min och jag gå in i väggen efter 4 minuter;) http://open.spotify.com/user/sanktaclaes/playlist/0aT4jsblxh5FL7qVjgk4QA

Nä, just idag bilr det vila med lite cykel-vm på tv, (spöregn), och tillbakalutat lyssnande på mäktigt vackra Symphony no.9 av Dvorak:) http://open.spotify.com/user/sanktaclaes/playlist/5sR03Fzdx7mfKJekL3xhm0

Kompression och snabbhet behöver sin motsats i dekompression och långsamhet ibland. Å tur är väl det!:)

Stockholm Halvmarathon - The uncut story

Så hur blev man ägare till den här konstiga men ganska roliga t-shirten?! Till att börja med så har jag lyckats få med mig 0 ombyte, så då måste man köpa en t-shirt efter loppen. Hade att välja på en med motivet "jag älskar Stockholm" med ett stort rött hjärta/löpare på eller den här. Det blev den här!

Ok, vi hoppar snabbt över till innan start, nervös som vanligt och med sjukdomsnoja sen ett par dagar. I fållan råder en spänd förväntan och jag hänger mest på kravallstaketet och försöker få tiden att gå. Spanar efter en löparkompis men ingen jag känner igen finns i närområdet. Men där långt borta ser jag en jag känner, farthållare Jerry som har en 1:40 vimpel.

Ska jag försöka springa ikapp honom månntro? Jag testar och kryssar mig fram i rask fart.

Morsar och småpratar tills att han plötsligt stannar för vätska. Tar ett snabbt beslut att springa på och se hur länge jag kan hålla honom bakom mig.

Lämnar bekvämlighetszonen och trycker upp farten lite till. 

 

Jädrans det här går lite för fort o jag landar på 46min på milen. Nu börjar kilometrarna att kännas och jag känner flåset i nacken från farthållarna. Speciellt märks det när en speaker hojtar bakom mig "o här kommer de pigga 1:40 löparna i en stor grupp"! Jaha, och vid 12 k sprang Jerry förbi i oförtrutet tempo. Men så länge jag kan ha de inom synhåll kanske jag klarar sub 1:45.

 

Börjar bli riktigt tungt nu men jag biter i och försöker tänka på andning, löpsteg och hålla axlarna avslappnade. Nu börjar t o m plan mark bli jobbig. Å så kommer den där lilla pigga tjejen igen för sjuttioelfte gången och springer om mig, envis rackare!:) Nu börjar jag få klocknoja då jag inte har riktigt koll på tiden, räknar och räknar km-tider, "om och om igen"(Pelle Almgren hit på 90-talet:) 

Nu är det bara att inte sacka ihop, för visst ska jag kunna hålla ca 5min/km sista 3 km?!? eller?

 

Där är slottet o jag tänker en tanke om min högvakt där för typ 36 år sen! Det var en svinkall natt med ensamma steg på borggården.......nä hallå! vakna upp nu o ta dig i mål för tusan. 

Av med solglasögonen, sträck ut stegen, räta på ryggen och le mot publiken som om jag var ute på en liten joggingtur, hihi luring.

 

Grymt nöjd med tiden 1:42:23 och slänger i mig kaffe, bulle, vatten, återhämtningsdryck, choklad, nötter och russin av bara farten, på väg till massagetältet. 

Ja just det inget ombyte:( men en fulsnygg t- shirt för en hundring är ju faktiskt helt toppen trots texten.

Sthlm Maran 2014, here I come;-)

Minimalistisk fantastisk?!

Hallå därnere! Ja, det är ni där nere som sköter markkontakten som jag frågar. Är minimalistiska skor nåt för mig månntro?
Trenderna kommer och går/springer, men vad är egentligen rätt för mig?!?
Sprang med de här ilsket röd New Balance Minimus Roadrunner 10v2 för tredje gången igår(8km), och det börjar kännas ok mot hur det var för ca 2 månader sen!
Det var då jag nödköpte Nike Free Run 2 på västkusten då jag glömt(jag vet, oförlåtligt) mina löpskor hemma. Visste lite grann om att det var 4mm heel-toe drop som skulle premiera mellan/framfotslöpning.
Ok, vi testar! 2km senare på lite skogsstig och några timmar senare skrek mina vader och hälsenor om nåd!( Jäklar va ont man kan få, och dumt nog hade jag kört excentrisk vad/hälsenestretch efteråt för en gammal ömmande hälsena. Gör inte om det!!!

Nu har jag varvat några olika par med det här konceptet och det börjar kännas ganska bra faktiskt, lite stötigt med de här röda rackarna, men mina Kinvara och FreeRun är helt ok dämpade.
Men jag kommer nog att behålla min gamla tradionella löpskor ett bra tag framöver ändå.
Så lätt ger jag inte upp för mina nya skors åsikter om att det är så himla ballt och fräckt att vara med i "4mm-klubben";)
Ja ja, jag vet att man inte är en äkta minimalist förrän man gått ned till 0mm, men nu ska vi det lite lilla lugna, 1mm i taget:-)!

Balkongkokongröra och en tjurig mage

Morgon....öppnar balkongen, kliver ut för att se och känna dagens väder. Nix, det går inte med en inkapslad variant av balkong, som går i gul och röd ton med inslag av matt plast. Så har det varit hela sommaren med en seg renovering av fasaden och ett himla skubbande från en hel arme av byggjobbare. Tar mig fram bland puts, stålställningar och bråte för att "förvärma" min gps-klocka för satellitlåsning inför dagens löprunda. I en glipa mellan vävdraperierna ser jag att det är sol men lite kallt, termometern visar +13!, brr!

Balkongkokongen

Då var det bara det här med frukost, jag älskar verkligen frukostar (och all god mat) med en massa mackor och pålägg(minst 4-5st)+juice, fil, musli och ägg. Men men, nu var det här med magen som inte gillat mig den här veckan. Är det magkatarr kanske?!? Vet inte förutom att jag är jättehungrig och mätt på en o samma gång. Det har varit horisontalläge efter varje måltid med ont i magen. Jaha, då är det väl bara och försöka köra hälsostilen all-in ett tag. Fick ett tips om bas-syra balansen som snabbt kunde fixa till det hela. Googlar snabbt och hittar den här intressanta sidan http://www.blueberrylifestyle.se/food-for-thought/artiklar/var-inte-sa-sur/. Kanske kan vara något?!
Men först måste jag ut och springa en sväng. Det fick bli en gammal klassikerrunda via Brunnsviken och Hagaparken, där det verkligen märks att det blivit en löpboom, kul. Vi är nu lika många som springer som går!:-)
Hemma igen efter 16k i skön, frisk och hög luft, åker mixern fram och energiboostshaken snabbt ned i magen. Aj och suck, där blev det horisontalläge igen. Godbye till stekt mat och mackfrossa ett tag framöver.

En himla röd milkshake(gojibär, chiafrön, onakafil, mjölk, hallon, banan). Kanske inte bästa bas-syrabalansen, men god!!!

Cykelmysteriet på Lidingö

Nä , min fina Scott ingår inte i rubriken om cykelmysteriet, den har fått ledigt ett tag till. Istället så blev det en härlig löprunda med perfekt tempererad väderlek, +17 lite vind och sol.
På väg ut mot Lidingö och bron över så var jag faktist tvungen att kolla på den cykelräknare de har där vid slutet. Stämmer det som ryktet säger att flera tusen cyklar i år aldrig kommer tillbaka till Lidingö. Märkligt!?! Tydligen har P4 Stockholm tagit upp det med lyssnarna men jag har inte hört några teorier än. Det kanske finns några vettiga logiska lösningar på denna gåta!?
Annars vill jag nog tro att det är något övernaturligt som pågår, med släkt fr Borgvattnet med spökprästgård och allt!, så vet man ju att det finns övernaturligheter som andar etc etc...?!?;-) eller?!
Nåja, jag mötte en hel drös med cyklister på vägen ut, och tänkte jag skulle ta ett foto på vägen tillbaka. Sagt och gjort, när jag sprungit hela vägen tillbaka vänder jag mig om och tar nedanstående kort. Alla cyklister är som bortblåsta, dom bara försvann i tomma intet, eller ner i Värtan eller vad!?!? Spooky, brr. Jag springer iväg adrenalinstinn med snabba ben och tittar inte tillbaka förrän jag är hemma;-) Sov så gott!

Lidingöbron och cykelmysteriet

Bellmanstafetten 2013

Ett måste på året är när Bellmanstafetten kommer till Stora skuggan, för då får man springa med en stafettpinne. Jaha, o vad är det för kul med det då? Bra fråga, har inget svar förutom att det är kul att växla till att vara individualist till att vara ett med sitt lag. Det är inte bara att springa hur som helst, här måste papper o penna fram. Vad springer du på? och du? Man vill inte säga för snabb tid o inte för långsam heller. Nä kom igen nu, 24-25min, vi(jag lagledaren) bestämmer! Under 24min får det bli. Och du är supersnabb, under 18min blir det för dig! Nänä, här hjälper inga protester, det är bestämt, annars blir det fel och kaos vid växlingarna.

Sen startar den avancerande huvudräkningen, när ska man växla och var nånstans? Snabbrek ner till växlingsområdet, det ser bra ut! Glöm inte bara att hoppa och vinka som en galning så att kompisen ser Dig!!

Sen blev det sprint, andningsdyspne' och ett hett soligt Stora Skuggan med picknick.

Hur det gick?? Toppenbra!:) Vi sprang in på en 20:e plats i mixklassen, o jag fick ett nytt PB på 5k, 21:22! Haninge IF "after action" . Pelle, Joel, jag, Robban o Anna-Lena, grymt bra gäng:)

Alternativ mag/coreträning i 61km/h resp 90km/h!

Igår kväll fick benen vila till förmån för lite core- och skrikövningar på Djurgården(södra). Som uppvärmning inför höghöjdslägret blev det en 5-kamp på Grönan med jobbarkompisarna fr paramedicin. Tänk vad tävlingsinstinkten kan göra med en även när det gäller lek. Det blir intensivt men kul när man koncentrerat hamrar som en galning på stubbar som poppar upp. Fick lätt mjölksyra i höger underarm;-) Efter ytterligare 4 grenar med en omöjlig kombination av att försöka sikta med luftgevär, där siktet och kornet bara blev blurrigt och Kentucky Derby där hästen var för långsam;-)(måste skylla på nåt!), var det då dags för åkattraktionerna som det så vackert heter.
Ok, vi mjukar upp med bergodalbanan "Jetline", den känner man igen fr förr och får några sköna G i kroppen. Men sen då, "Eclipse", den där slänggungan på +100m som jag inte alls har nån lust med. Ja men tjatar alla, visst ska du med!!!... Hmmm, utsikten kan ju vara fin! eller? Det snurrar på där uppe och blåser utav bara tusan, försöker sightseea olika byggnader i Stockholm, men tänker mest på de tunna kedjorna som gungan hänger i, ser inge bra ut. Skönt! nere med lätt illamående. Då kläcker nån ide´n att vi måste skölja våra sinnen med en tur till i en bergodalbana som heter "Twister". Vi kör!!! Härlig adrenalinkick man fick av en fin liten svängig träbana!!:-). Å bilderna sen som väntade på oss, vilka miner och vilka härliga garv vi fick:-)))) Det var en härlig sensommarkväll där magmusklerna fick sina skrattkramper och ryggraden fick sina G:s som en sorts alternativ träning, lite omväxling som förnöjer!:-)
Idag blir det lite spring bort till Stora skuggan och kika lite på Bellmanstafettlöparnas form. Vi (Haninge IF), springer på lördag i mixklassen. Rapport/inlägg kommer på lördag....!

Dit upp ska man😫

En lång dags färd mot Midnattsloppet

Hornsgatan är så lång så lång, och jag tittar på klockan med dimmig syn. Vad står det egentligen på klockan? 44 nånting och ljusportalens båge hägrar där framme. Hinner jag sub45 eller? ja, nej det går nog kanske?!?....

Men för att inte gå händelserna i förväg så backar vi bandet 8 timmar och ett maraton som inte går av för hackor. Hur är det möjligt att springa så fort? Och min största undran kommer smygande, kan jag springa snabbt på Midnattsloppet? Man har harvat ett tag nu på tider runt 46 min och det känns väldigt avlägset att man ska dyka ned under 45. Men nån gång borde det väl gå! Nåja, vi glömmer det en stund och tittar vidare på friidrotts-vm där det går undan värre!

Hoppsan vad tiden går, nu måste man åka iväg med tunnelbanan och träffa jobbarkompisen Robban som också ska springa sitt första Midnattslopp, spännande o höra hur det har gått sen. 

Nere i t-banan där man inte är ensam i limegrön tröja o stämningen är uppsluppen hela vägen bort till Ringvägen där pulsen börjar öka rejält. Det blir 10 min uppvärmning runt kvarteren och sen in i startfållan 1C. Där råder en konstigt nog lite tryckt stämning och alla verkar sjukt fokuserade, här kommer det att gå undan är signalerna i kroppsspråk när det värms upp i sista stund. "Idag är jag stark" dånar ur högtalarna o jag hojtar med för extra intalning om att jag faktist är stark! 

Pang där går starten o ruset drar iväg som en stor elektrisk stöt. Jädrans va mkt folk det är o här gäller det att vara på tårna annars får man asfaltskänning modell stenhårt! Första kilometrarna rullar på i ett fasligt tempo, så vid första motlutan känns det att man kört på lite för hårt. Måste ta lugnt annars går det åt pipsvängen hinner jag tänka medans pulsen ligger på max! Kyrkbacken tas med raska steg o på toppen står en änglakör i vitt och skönsjunger. I de smalare gatstumparna där pubarna står tätt hinner man skönja öl-, cigarett o cigarr!-dofter mellan andetagen. Det är inte speciellt många man springer om i det här tempot, förutom nedför där jag flyger fram, inga bromsar där inte. Närmar mig med lite ångest Mosebackemotan, men jag får x-tra krafter av att jag vet att sen bär det utför igen. Pust o stön!!! Där sladdar man ut snyggt på Götgatan packat med folk för att svänga tvärt på St Paulsgatan. Klockan,  vad är klockan??undrar jag och försöker förtvivlat se vad det står på min Garmin. Ser jag rätt vid 9km?! 40:15!? "Snabb" huvudräkning ger då 4:44 sista km inser jag och försöker öka. 

"Hornsgatan är så lång.......Hinner jag sub45 eller?" ........ljusportalen är nära nu och jag kommer att klara det!!:-) Ja!!!! äntligen är man med i sub45. 44:18 blev den officiella tiden. 

Jaha, var gör man nu då?! Inte nåt millopp på ett tag. Nu längtar jag till de lugna söndagarnas långrundor med skönt tempo och med lite mer social löpning. 

/SanktaClaes

Glada grabbar innan start:-)

Skoj med skor eller?!

Idag(läs ikväll) var jag lite löpmätt så jag ramlade in i garderoben för att leta rätt på ett par inläggssulor, istället....kom ut med några löpskor!,;) Nä, jag har aldrig tyckt att jag har många par löpskor, men det var visst några stycken;-) Dags o rensa upp och välja de som inte håller måttet. Ok vi börjar urvalsprocessen!,,de där vita Saucony har några år på nacken men de har ju sina fördelar, bekväma insprungna erfarenhet från långlopp etc. Nä dom behåller jag. Men de där Adidas Superglide har inte fått många mils förtroende, men....dom har faktiskt varit riktigt bra och studsiga ett par rundor nu. Å där är mina nya favoriter Kinvara, o där de flexibla Nike o där ploppar mina superlätta NB Minimus fram!,,Suck, det här går ju bara inte att välja ut några för pensionering. Det är som att försöka välja ut vilka foton man skall deleta. 

Nu till kärnfrågan, vilka ska ha jag ha på lördagens 10k-kväll?? Lätt! Det blir de med limegrönt i, passar perfekt med tröjan och revärerna på byxorna. 

Jag vill tacka ff a limekulören och att limesmaken gör Chia Fresca bäst!:D

Inga blue suede shoes här inte!

Midnattsloppet sub45?!

Ja då var det här med att försöka komma under 45 min på lördag, eller som man säger sub45(lite coolare;-) 

Ingen match eller?! Jo, man måste ju springa så in i h-e fort fr början till slut. Men jag som vill titta på publiken o se ifall man känner nån, hinner ju inte med det, om man jagar tider. Så nu säger jag till alla att jag ska ta det lugnt, men innerst inne vet jag att i startfållan, med den neonlimegröna tröjan på mig, kommer adrenalinrushen farande med full kraft vid startskottet.   

Ja vi får se vad som händer på lördag om det blir sub eller blubb 45:-) Om inte annat så får man väl se till att springa coolt med jubileumsmaranäsduken på huvudet. 

Ses i den limegröna massan på lördag!

Skriva blogg borde man göra fick jag höra....

....ja, så då är väl lika bra att sätta igång!
Och hur börjar man egentligen??? Ingen aning förutom att jag tänkte slänga ned lite tankar om livet runt mitt aktiva liv. Eller så aktivt som det kan bli med både lugna perioder som mer intensiva episoder av livet.
Okej, vi börjar fr början. Från det att föra träningsdagbok i en gammal almanacka, till att det blev en webdagbok, så blev det en drivkraft och intresse för träning och utveckling.
Det har blivit en del löpning, cykling, skidor och ett o annat dopp i Vansbroån dom senaste 20 åren. (det började med ett inhopp i Midnattsloppet 1988 och en första start i Vätternrundan 1989).
Ofta finns det en del intressanta reflektioner att pränta ned, som kanske även andra kan tycka vara intressant och kul, vad vet jag.
Vi testar och ser vad som händer!
Fortsättning följer snart. Häng med!(den frasen stal jag fr Robban Aschberg, sorry;-)
/Claes