söndag 13 oktober 2013

Medaljens framsida är dess baksida

Så bidde det en medalj till, ganska snygg faktist!
Vad vore ett löplopp(heter det så?), cykellopp eller en skidlopp utan medalj!? Ganska trist tycker jag, men en del tycker att det är slöseri o slänger dom på direkten. Lite synd faktist för det är ändå nån sorts bevis man får för sin träning. Dom brukar få hänga uppe en stund för att så småningom hamna i medaljlådan till slut.

Vilken är då medaljernas medalj förutom OS- guld förstås;) Stockholmsmaran är ganska maffigt tung att hålla i handen efter loppet. Man tappar inte bort den så där i en handvändning. Den matchar bra tyngden att klara en mara med det slit man lagt ned. Den mjäkigaste är nog "en svensk klassiker-medaljen"!! Så mkt man tar sig igenom under ett år och så får man en liten pluttplåtbit;( Nä skärpning  Vansbro!

Den roligaste "medaljen" jag har är ingen medalj alls utan en startnummerväst i storslalom, som jag fick för ca 10 år sen i en tävling i Italien. Vadå väst o ingen medalj?!? Vad jag menar är att minnen och andra saker är lika mkt värda som en medalj ibland. Så var det där i Italien när jag upptäckte att veteranerna med Stenmark, Tomba o Co skulle ställa upp i samma uppvisningstävling som jag. Tror aldrig jag åkt så sakta nedför en pist nån gång, då man absolut inte ville köra ur o inte få hamna på samma resultatlista som "Stenis"! Skidvästen och resultatlistan blev min bästa medalj!( Ingemar på 2:a plats och jag på typ 54:e plats eller nåt;-)

Nä, nu ska jag känna mig nöjd med min Hässelbymedalj som nu är min PB medalj på 10k! 
Men jag skulle gärna åtminstone får känna på en OS eller VM guldmedalj nån gång, drömma kan man alltid:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar