fredag 24 mars 2017

Monte Gordo - Odoleite Bergspasset och en japan

Hur man än vrider och vänder på det hela så är alltid upp upp och ner ner, men i omvänd ordning på det här traditionsenliga höjdararrangemanget+en asiatisk portugis.

Dag 5
Upp och hoppa den här morgonen med nästan 150 personer som skall utmana berget vid Odoleite på olika sträckor och stigar/vägar som alla bär uppåt och sen så småningom till caféet. (Sen finns det en väg hem efteråt på 28km som extra utmaning för den som vill)

Så vad väntar här då?! Jo, en 10km sträcka eller en 14km sträcka som får en att fundera på hur seg kan en uppförsbacke vara egentligen??!
Ungefär halvvägs på uppförsmotan och 2 långsamma km visar pulsklockan en siffra som är minst sagt hög. Andhämtningsfrekvensen är också av modell högre och det är dags att gå nån minut eller två.
Nä, nu måste jag trava på igen och se där, den berömda "andra andningsfasen" kickar igång och jag kan lunka på uppåt toppen i maklig fart. Finner en mediativ tanke att vatten hägrar däruppe bara jag inte lockas att stanna innan. 

Efter toppen är det bara plusfaktorer med böljande natur och fauna som gör resan lätt, och så plötsligt uppenbarar sig byn långt därnere som en skimrande vit uppenbarelse, så nära "runners high" man kan komma tror jag.
Några irrande svängar och skällande hundar senare är man på plats för kaffe och äppelkaka på caféet. Riktigt gott och välförtjänt!

Av någon anledning har jag (alltid;) sagt att jag "kanske" ska springa hem efteråt, men på plats inser jag att det nog inte är min grej. 
Får vara mer än nöjd med de där 14km som tar energi men också ger en hel del boost tillbaka hela dagen.
    Bäst att ta fotot innan bergslöpningen, när man är "lite" fräsch?!?;)

Dag 6
Börjar känna en antydan till nån sorts trötthet, men det är nog bara inbillning. 
Morgonjogg som sig bör på en strand som är perfekt platt och sol som alltid värmer en morgonfrusen kropp.

Blir sen övertalad att ta ett Kettlebellpass, där en riktig holmgång väntar med vikterna. Tror det blev oavgjort mellan dom och mig. Hängde på repen i 12:e ronden/intervallen, men blev räddad av gonggongen.
    Ryssklot för järnhälsa?!?!

Till kvällningen var vi några stycken som gick på "japanen" och beställde och åt ett 20-tal smårätter, tills vi inte orkade peka mer på bildmenyrätterna!
Sköljde ner det hela med en liten sväng och lite maltdryck på Nox där resten av Springtimegänget dök upp efter sin middag.

Nä, dags att runda av en härlig vecka där löpningen funkat rätt hyfsat trots att knät inte gnällt allt för mycket. 
Nästa år MG igen??! Oddset är ganska lågt på att man hamnar här och äter tonfisk, springer, lämnar avtryck i sand, vaknar av morgonsol och gladeligen får träningsvärk precis överallt, igen!!:)

    Morgonsol i MG
    Run repeat Run x9

Timetravel Monte Gordo - Ayamonte

Hur lätt är det att få en timme till att försvinna och komma tillbaka, och varför finns det ingen gel på rummet?!?

Dag 2

Börjar känna en viss antydan till lite muskelmättnad, eller rättare sagt "är inget vidare preparerad eller förberedd på att träna flera dagar på raken". Har en aning svårt att ta det lite lugnt och sålla bland passen som TSM och Springtime erbjuder. Men nu försöker jag åtminstone fokusera på löppassen och vara nöjd med det. Kan ett eller annat pass med styrka och rörlighet smyga sig in, så är det bara på plussidan.

Ok, löpning är det som gäller för dagen och det där tröskelpassminnet som jag med svett, kyla och hällregn tog mig igenom för 2 år sen. Det var med TSM 3:30 gruppen som vi kämpa med blåst-regn och där energidepåer signalerade ilsket rött under lång tid. Blev hårtorksuppvärmning av skor och ett hett bad efteråt som belöning, väl behövligt!!!
Men nu, fint väder och en behaglig temperatur som sopade bort det där gamla minnet av slit från förra gången.
Tog det säkra före det osäkra och la mig i en lagom tempogrupp, 4:00-gruppen (inte min/km utan måltid marathon!), som passar min lilla kondis som finns i min kropp för tillfället. Det var lite småputtrigt tempo med många pauser och gott om tid att njuta av diverse vyer längs med vägen via Castro Marim. 
Hem kom vi utan missöden eller borttappade löparen men med tappade kalorier i massor!
    Tröskellöpare på trappan
Just det, glömde att nämna att ett sandigt pass på stranden averkades bland diverse gummiband och TRX-band på förmiddagen också. 
Hann dessutom göra ett passivt pass bredvid "plankan";)
    Passiv rehabträning

Kvällspasset bestod av Szalkais obligatoriska historia om sig själv, nä så var det ju inte! Istället tog han sitt andra alternativ med sina tidigare träningsadepters träningsupplägg. Summan av kardemumman var att vägen till målet är individuellt och inget träningsschema är det andra likt.
Alltså, jag kör på med min minst sagt splittrade form av spontanträning och hoppas på det bästa;)

Dag 3

Nu kommer favoriten Stadiondagen och kortintervaller med lite härligt sviktande tartan, härligt!!! Trögstartad med luftbrist och andningsfrekvens modell högre på det fyra första intervallerna (som vanligt:). Men på något sätt kommer den där berömda "andra andningen" väl till pass på efterföljande tjurrusningar med lite extra syresaldo på slutradens konto.
Lätt joggar man man tillbaka till hotellet och känner sig lyckligt nöjd med sig själv. 
    Intervallnöjdhet på stadion

Dag 4

Morgonjogg på en perfekt platt "ebbad" beach startar upp en morgonseg kropp.
Frukost och sen e viva Espania! Promenix till Vila Real och en missad färja som vanligt! Ok då får man väl fika lite. Den gamla båten stånkar på till den lilla vita staden Ayamonte. Där får absolut inte den obligatoriska  calamares tapasen hoppas över, men däremot en timme som försvinner och kommer tillbaka i Portugal. 

    Vidvinkelseende reflektioner i Ayamonte

Har inget riktigt svar på vart den där timmen håller hus, men nånstans i floden kan den mycket väl härbärgera undanskymd i det fördolda.
Vädret lite växlande men solen kikar fram lite här och där.
    Lätt att leva på en lite luggsliten färja över floden Guadiana

Hemma igen på hotellrummet där jag saknat duschgel och därför skrev en liten snäll lapp om "lite" påfyllning tack! Fick så jag teg......!;)
    Gelfrossa

Imorrn bergspasset......

tisdag 21 mars 2017

Alt Ctrl Del - Restart Monte Gordo

Efter att bloggen somnat in och gått i ide som en blåbärsstinn brunbjörn förra året, är det då dags att väcka liv i den och mig ur en längre tids törnrosasömn(typ 1år).

Dag 0 Monte Gordo 
Äntligen var man då på väg till ett favoritresmål för optimal laddning av det mentala och det som kroppen mest behöver, dvs sol, träning, vila och god mat med likasinnade.
Landade och blev snabbt transfererad till ett soldränkt Praia de Monte Gordo, med en första anhalt för lunch på Augustinos strandcafe. Tonfisken var som alltid färskare än färsk och med rätt mängd vitlök.

     Strandparasollsperfektion

Lite löpning sen ut/in till pinjeskogen för att damma av reströttheten och känna av energinivån som är lite låg efter en lång dags resande. Benen var glada att slippa övertäckning av tjocka klädlager som tyngt i vinter. Inte för att det varit nån sorts frekvens av träning senaste året, men kortbrallor och linne är aldrig fel som bästa alternativl!:)

På kvällningen dök resten av Springtimeresenärerna upp. Idel bekanta ansikten som blivit bitna av det här stället och återkommer år efter år. Precis som jag. 
Dag 1 
Ja men då så, händelsen som aldrig existerat eller fungerat för min kropp, morgonlöpning!!!
07:30 på beachen där ebben skapar ett perfekt underlag för fötter med motsol som energikälla.
På vägen tillbaka efter vågskvalp och en snäckrik (+en och annan manet) sandstrand, blir (räddnings) plankan och lite rörelseträning en påminnelse om stelhetens nyanser i min kropp. Finns lite att jobba på där!
     Motsolslöpning på Praia Monte Gordo

Frukosten blir sen den stora belöningen för morgonbestyret. Allt går ned med god aptit och den gudomligt goda färskpressade juicen är värt all väntan i världen.
Lite vila, lunch och fika på det så är man redo för Body Strength med sjg/fysioterapeut Åsa på stranden. Svett, sand mellan tår och öron för garanterad träningsvärk i gluteerna blev resultatet.
Sen fick jag för mig att springa lite solo, men det var rätt segt, trots ett kort stopp för att slå sig i slang med tre skånetöser, Sara Anna o Angelica. 
    Pinjeskogspaus

Avslutade dagen med mingel i baren och snack om träningsklockor, lopp och tankar om hur mycket eller lite ska man träna egentligen!? Somnade gott kl 21:30!(pensionärsvarning:)
Imorgon blir det......otippat löpning;)
    Fotsulseufori

torsdag 17 mars 2016

Monte Gordo Spring tajming i Portugal. Del 1.

Nä....nu måste bloggen blåsas till liv igen så att jag kan lufta av mig lite av Monte Gordo upplevelserna!

Som vanligt känns det hemtamt när bussen glider iväg till Monte Gordo och pyramiadiska(påhittat ord;) Yellow hotel syns i fjärran. Snabb incheckning på rummet(som för övrigt ser exakt ut som vanligt) och kvickt upp med tvättlinan på balkongen. Fyren blinkar envetet pulserande in i rummet, så här gäller det att inte glömma draperierna(annars risk för elepsi).

    Soluppgång 
Morgonstund har guld i mun och en glipa gör att solens röda sken ger rummet en röd nyans söndag morgon. Klockan är 07:30 och morgonjogg står på programmet. Lite mjukt i sanden men ändå härligt att få en värmande reflektion från solstrålarna. Ca 30 minuter tar den rundan för att sen rörlighetspasset på plankan skall få våra stela leder att vakna till liv och rörelse.
    Morgonjogg

Nästa höjdare, frukost!!! Allt smakar riktigt gott nu efter strandbesöket och färsk juice flödar från pressmaskinerna.
En stunds vila för att sen köra ett Pilatesboll med sjukgymnast Åsa, som får coremusklerna att darra i ett crescendo som aldrig tar slut...;-)

Nästa punkt på programmet och ett måste är grillad tonfisk på Augostinos strandcafe'. Tyvärr tog den sista fiskfilén slut!!(Janne fick den), så det blev ett berg av mixade friterade fiskar av okänd art;) (har nu senare i veckan frossat desto mera i tonfisk på längden och tvären!)
    Väntans soliga tider på Augostinos
Nog ältat om den goda fisken! 
Skälet till att man är här är ju ändå löpningen. Men eftersom en annan gått på pumpen med frakturer i planeten och kryddat det med lite väl mkt influensa, så är formen "rockbottom".

Alltså, nu gäller det att ta det lilla lugna med löppassen. Lättare sagt än gjort, men jag har lyckats hålla mig på mattan(dvs träningsplankan på beachen) och kört mkt coreträning istället. 
Pilates med boll är också en riktig liten bålpinekörare, speciellt när sjukgymnast Åsa driver på;)

Och sen är det här med yoga. Alltså hur många gånger har jag inte försökt, men har känt mig som en betongsugga i kroppen med allehanda bieffekter utan att känna mig bekväm. Nåväl, duktiga yogaledaren Carolina locka/tjata lite på mig om att Yinyoga kunde passa mig. Ok, provar väl då. 
Några få positioner under lång tid(5-6min på varje) gör att det ska vara lite skonsammare. Och faktist hitta jag lite av det som yogaentusiasterna pratar så varmt om, lugnet, andningen och att vara i nuet med kropp och själ. 
Att sen vissa övningar som "Grodan" liksom inte var min grej, var ett understatement!!
Men summasummarum fick jag några moment och sekunder av både yin och yang:) (kan hända att jag provar iyen..;)
    Lite ljus och lugn Yinyoga-salen
Nu ska jag nog försöka hejda ordflödet och även träningsprogrammet, för lika viktigt är vilan, gå barfota på stranden och fika på något av de strandcafeer som finns här.
    A small step for.....
Så simma lugnt(även om det är lite för kallt för dopp i Atlanten;-&



fredag 2 oktober 2015

The story of Berlin(marathon)

Sällan kan man bli så glad som när en gammal amerikansk flygplansvinge dyker upp i fjärran eller när  en italienare är lika kulinariskt bra som förra året. Det blev dessutom en kaotisk grek också i Berlin  innan helgen tog slut. Men först "the story"...... 

                                          Silvervingen
 
För att göra en lång historia kort så var inte min uppladdning inför Berlin marathon den bästa. 
Efter att ha kört ett långpass ca 3 veckor innan så fick man känna på "ontont" i höften, eller ren och skär skelettsmärta i höften. Det blev halta Lotta och en vånda att tvingas tacka nej till farthållaruppdraget Stockholm halvmara, bittert värre!
Så det blev helvila med ett par löpsvängar ett par dagar innan loppet!
Ok, 7+7km får räcka som förberedelse+lite kinesiotape att lura höften med. Nu drar jag!!!!!

Checkar in på filmhotellet där jag fick Klaus Kinski-rummet(bra filmskådisvibbar:) 
Skrik i natten på tyska!

Sen iväg till mässan åtminstone på Tempelhof och käka några bratwurst med surkål och kryssar lite bland montrarna/utställarna. Jag där var förstås Stockholm marathon gänget som vanligt!:) lite peptalk hanns med o en bild.

Kristina o en lite reströtthet undertecknad. ZebraMicke höll i kameran som vanligt;)

Lilla entrén mässan

Men att gå på mässa blir man hungrig av så jag slank in på min favorititalienare Luardi vid Ku'damm där det var lika galet högljutt charmerande tjatter och smått kakafoniskt;)  Satt i ett hörn o sleva i mig en god pastarätt med god aptit. Sen in på Lidl o handla chips, munkar och läsk för en optimal kolhydratladdning!
Nästa morgon var det dags att lassa in en god frukostbuffé bland enbart italienska maratonlöpare!!? Vart har jag hamnat? Ett tyskt filmhotell med bara italienare?! Superbuffe' i vilket fall som helst.
Ingen hisskräck här inte!
Lugnet före stormen 

Trava iväg sen på en öde Ku'damm autostrada till S-bahn Savignyplatz för vidare transport till Berlin Hauptbahnhof. Hoppsan, här var det några tusen till som skulle fram, men det flöt på i gammal god tysk logistikanda.
Träffa på Linus Holmsäter och fick bra pepp och ett knippe high-fives innan han sprinta iväg för att värma upp, vilket energiknippe. Såg han vinna Sthlm Ultra 50k i somras och då såg han helt oberörd ut i mål!!:)
Peptalk

Pust, kommer jag aldrig fram till starten och loppet nån gång!!??(orkar du läsa fortfarande??;)
Ok, nu rappar vi på. Typ tysk liftkö till start o lite vassa armbågar+kontroller innan man hamna i sin rätta H-fålla. 

Å där går starten, härligt soligt och perfekt 11-12 grader till att börja med.
5k går bra, inga skadekänningar. Vid 7k kommer en göteborgare upp vid mig och börjar "tjöta". Riktigt trevlig kille som ska springa under 3:30 säger han. Väntar bara på att han ska springa iväg eftersom jag struntar i min klocka och att det går i pratfart. Men vi pladdrar på till 10-15-20-25k utan att jag blir riktigt trött, skumt. Eftersom han har med sig egen flaska och jag går in i vattendepå, så tappar jag han några gånger men kommer ikapp. Vid 30k känner jag att nu är det dags att krypa in i maratonbubblan för nu börjar det. Det oundvikliga jobbiga, jävliga och skönt elaka sista milen!!:/ Välkommen, jag har väntat på dig dina jädrans sista kilometrar, men jag ger mig inte utan kamp, no way!
35k närmar sig nu, huvudet upp och fötterna ned, men det slits rejält nu. Måste distrahera mig med allt möjligt, från att räkna trummor till svenska och danska flaggor.
Men då!!............för sjutton jag är ju på Ku'damm och där är mitt hotell som jag ska mysa på efteråt och där dyker den där amerikanska flygplansvingen upp som markerar museet "the story of Berlin"(helt ok att gå på). 
Nu räknar vi ner km, en fot ska sättas på ett någorlunda bra sätt framför den andra för att få mig att komma framåt. Men Gud vad långsamt det går nu. Är man aldrig framme. Jo, nu känner jag igen mig, där kommer svängen ut på Unter den Linden och där tronar Brandenburger Tor upp sig. 
Lycka!!!!! Ge allt, se glad ut o smila till alla fotograferna o skärp dig nu och se spänstigt avslappnad ut i målgången!;) 
3:34:44 och nytt pers! Så j-a nöjd!:)) 
 Det blev sen en massa löpsnack o surr med alla som orkade höra på, lite skottar, norrmän o en o annan svensk o tysk+god Erdinger öl i stora glas, gött.

Reichtag o en glad finisher!

Ähh, det får räcka med text för nu!
Ja just det, höll på att glömma greken. Den trevliga middagen på kvällen bland Linnea-TSM o annat löpfolk var skönt kaotisk med grekiskt serverande av en massa rätter som kom in lite hipp som happ, med förskräcklig ouzo som fylldes på i tid och otid, men hungrig var man,så det var gott!

Das war das som man säger! Auf widersehen Berlin. Vi ses nästa år hoppas jag:)




lördag 9 maj 2015

Minnesbilder från Monte Gordo training camp 2015

Bloggandet har gått på tomgång en tid, så jag får mjukstarta med att samla ihop lite fina bildminnen fr träningscampen i Monte Gordo 2015 i mars med Team Stockholm Marathon som medarrangör!

    Upp o iväg igen

    Utsikten från balkongen kl 07:00

    Vi är här nu Anders Szalkai!!:)

    Sol, ebb och perfekt strand på morgonen

    A small step for....

    Agostinhos färska tonfisk finns alltid inom räckhåll som lunchalternativ

    En/ett stycke marathonlöpare vid namn Musse

    Två stycken marathonlöpare, en långsam och en lite snabbare....

    Wet wet wet i 21km

    Åhhh andas in.... efter 5k strandjogg

    Det som springs upp kommer alltid ned mot caféet i Odeleite. 14k "upponed".

    Fiskeläget i Monte Gordo

    Pinjeskogsslingan

    Glada o nöjda "träningscampare" på strandpromenad efter en perfekt träningsvecka

   Kommer snart tillbaka till Monte Gordo, garanterat😄 och bloggen ska lite mer aktiverad framöver.
   Återkommer snart med en rapport från Kungsholmen.......
   












söndag 1 mars 2015

Retrospektivt vinterföre

Några återblickar/minnen från en decemberrunda på Lidingö då det var kallt värre! Typ 12 minus som i Stockholmstrakten betraktas som svinkallt;) Tänk om den "riktige" skidkungen Johan Olsson hade fått det vinterföret på 50k idag. 
Ja här är i alla fall ett litet fotocollage från en vinterdag som låg och "skräpa"/tog plats i min iphone. 

Bildgåta, vad är det här? Svaret kommer på slutet...!

En härligt solig och kall löpardag måste självfallet påbörjas vid Stora skuggans fina vidder. Här kan man springa på rakt fram så kommer man till Lilla skuggan i ett nafs.



Så där ja, helt plötsligt har man tagit sig över till Lidingö och passerar en av alla dessa öde båtklubbar, som bara väntar på att väckas till liv.



Vänder blicken bakåt bort mot Värtahamnen i fjärran och inser att det börjar skymma himla snabbt. Så det är bara att skubba vidare mot....
Lidingö gk:s driving range. Jag stannar upp och luftsvingar för att känna om golfmotoriken finns där?! Nä, man är stel som en pinnglass så man får nog vänta på att värmen kommer så småningom.


Rakaste spåret hem innan det blir helmörkt är över en spikrak och folktom Lidingöbro. 
Längtar till sommaren då bron har en skön svalkande bris som ger oss svettiga löpare lite andrum och fläktande vindar som kyler ned huvudet effektivt.


Så där ja, hann hem innan solen gick ned. Hoppas att kunna byta ut den snöiga närmiljön mot sand mellan tårna snart??! Vi får se, kanske..!?

Ja just det...bildgåtan! Det är en Värmeväxlare!. Iskall inandning blir till 20+ istället, behagligt värre:)
Man får leva med att se ut som Darth Vader i nyllet, men det är det värt!;)